Parering

Och precis när jag nästan bestämt mig vänder du upp och ner på hela min värld. Igen. Det är en förmåga du har, alltid har haft faktiskt. Det är som att du känner på dig vad jag ska göra och så parerar du. Du bryter så effektivt min tankebana och lotsar mig in i en annan riktning, till synes helt utan ansträngning. Du ger mig exakt det där som jag tycker att jag saknar och jag behöver inte ens säga något. Du ger mig bara den där blicken, funderar lite,  och helt plötsligt har du anpassat dig och alla mina farhågor är borta. Hur går det till?!

Detta inlägg publicerades i Vardagsmummel. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar