Fyndet och arga träningsväskor

Jag är dålig på att uppdatera. Jag väljer att tycka att det är bra, för jag har fullt upp med att njuta av mitt liv. För så är det. Jag har det väldigt gott nu. F är den bästa pojkvän man kan tänka sig och han har nu fått träffa Ingela med familj, mina föräldrar och det ultimata testet, min familj i Linköping. Han klarade testet bra och jag tycker att han passar in väldigt bra i familjen. Pappan beskrev honom som ”ett fynd” och jag kan bara hålla med. Ibland får jag nästan nypa mig i armen för att fatta vilken tur jag har som träffat honom. (Jaja, jag vet att det är risk för att jag snart kräks rosa enhörningar och gullefluff. Lev med det bara. Eller sluta läs.)

Baksidan med att ha det så här bra är att jag inte har tid att träffa de där andra som också betyder så mycket. Vännerna här hemma. Jag tycker att jag borde ha tid eftersom jag fortfarande lever ganska mycket varannan-vecka-liv, men på något märkligt sätt lyckas den där ensamma veckan fyllas med allt annat än väntid. Jag måste bli bättre på att få balans i tillvaron. För jag behöver ju väldigt mycket väntid. Stinagull frågade senast idag om jag kan ses imorgon kväll men det kan jag inte. Lite som vanligt. Men jag är så tacksam för att hon inte ger upp utan fortsätter att fråga! Det här årets mål kanske ska vara just balans.

Jag har varit sjuk i nästan två veckor nu. En sån riktigt bedrövlig förkylning som aldrig vill ge med sig. Jag var hemma från jobbet i en vecka och klättrade lite på väggarna sista dagarna. När jag gick in i klädkammaren igår blängde träningsväskan uppfordrande på mig och väste ”trääänaaa.. Tjooockiiiis..” Jag blängde lika argt tillbaka och fräste ”men för i helvete, jag är SJUK! Jag hostar ju fortfarande sönder lungorna hör du väl!” Sen sparkade jag till den som en markering och nu ligger den där jag inte ser den. Men jag känner hur den stirrar på mig inifrån det mörka hörnet. Som Gollum. Jag avgick med segern den här gången men jag gissar att nästa gång kommer jag inte undan. Den kommer inte att sluta att kräva uppmärksamhet. Jag hoppas Stadium kommer med nåt roligt erbjudande på träningskläder snart. Det brukar öka motivationen lite. Jag ska bara sluta hosta tills jag kräks först.

Det här inlägget postades i Vardagsmummel. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Fyndet och arga träningsväskor

  1. Mia skriver:

    Ja äntligen fick vi träffa Fredrik. Tycker att han passar in perfekt i vår familj och han klarade tom av mysbyxtestet 😉
    Nästa gång blir ännu bättre när alla mår bra om vi då är i Linköping så lämnar vi ”våra ” på Hifi klubben ett par timmar tillsammans 🙂
    Vi ser fram emot att få träffa Lill killen och få ta in honom i familjen.
    Ser även fram emot ” era” påskpyntade trädgårdsbuskar …..mycket färg mohahaha .
    Pussokram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s