Vardagslunk

Jag önskar att jag hade något spännande att berätta, men det har jag inte. Livet lufsar på och jag är sådär svenskt ”lagomnöjd” med tillvaron. För första gången på många år känns jobbet inte som prio ett utan jag värdesätter livet utanför mycket mycket mer. Jag ÄR inte mitt jobb längre och det är rätt skön känsla. Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR mitt jobb, men jag älskar min fritid mer.

Sarah och Daniel var och hälsade på oss i huset för ett tag sen. Det kändes fint att ha dem där och vi (jag och Sarah) konstaterade att det var första gången på alla dessa år som vi hade paraktiviteter tillsammans. Det är ju helt stört när man tänker efter.
Nu i helgen blir vi tillfälliga hundägare till Ludde. Han får hänga med oss när Stina roar sig på egen hand. Vi är överens om att han inte får vara i möblerna, sen har vi lite delade meningar om hundar i sovrummet. F är mycket blödigare än jag när det gäller djur och tycker det är synd om Ludde om han inte får vara i sovrummet. Jag tror inte att han tänkt riktigt klart där än. (Och jag är ganska säker på att jag kommer att få igenom min vilja..)

Vardagen med dig blir bara bättre och bättre. Du bekräftar mig ofta ofta. Det betyder inte att allt är rosenrött hela tiden, tack och lov! Det är genom de där små friktionerna vi utvecklar vår relation och vi lär oss nya saker om varandra varje dag. Ibland blir jag lite ledsen, ibland blir jag överlycklig. Vi hade en väldigt fin kväll igår och jag vaknade med en bubblande känsla av lycka i magen.

Det här inlägget postades i Vardagsmummel. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s