With a suspicious mind. Part two.

(De små skeva delarna fick idag en betydelse och insatta i ett sammanhang. Då förstår jag. Jag sa då att jag trodde på DIG, men inte på det du sa. Det var tydligen rätt uppfattat.
”Klart som fan att jag ljög”.
Ja, det gjorde du. Och här gick jag och trodde att det här med ärlighet var något som var ömsesidigt. Fel! För när du frågar mig om samma sak får du ett ärligt svar och jag ger dig en insyn i hur jag tänker så du kan förhålla dig. Men det gäller visst inte åt andra hållet. Det är noterat. Jag ska komma ihåg det. Jag kanske ska sluta med att ge dig raka svar. Hädanefter kanske jag bara ska mumla något vagt om att ”du behöver inte alls oroa dig” och sen ge dig en överraskning i sista minuten. Å andra sidan är ju problemet lätt löst med att jag slutar fråga och lägga mig i.

Tro inte att jag inte förstår varför. För det gör jag. Jag hör varenda stavelse du säger och jag vet att jag inte har med det att göra egentligen. Det är din ensak. Jag vet det. Men det hindrar inte att jag hade önskat ett ärligt svar där du gav mig ett tydligt ”nej!” men som med dagens erfarenhet visade sig vara ett rungande ”ja!”

Men det jag uppskattar i allt detta är att du ändå väljer att dela med dig till slut. Du kunde lika gärna valt att hålla tyst om alltihop. Det känns bra att få bekräftat att min magkänsla inte hade fel. Då kan jag släppa det. Och du.. Du gjorde rätt val. Stå fast vid det bara. Jag tror du skulle ruttna om du valt annorlunda.)

Annonser
Det här inlägget postades i Ögonblick. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s