Rening av själen.

Jag var hos min beteendevetare P idag. Hon är bra, jag gillar henne. Inte alls som den där andra jag tvingades gå till efter händelsen med k för ett par år sedan (du skrämde mig verkligen den gången, k..). Hon som bara satt som en stenstaty och tittade på mig med tomma ögon. Jag gick aldrig mer tillbaka efter den gången. P lyssnar. Och pratar.
Jag träffar inte P för att jag mår dåligt utan för att jag ska fortsätta må bra. Och för att den där lilla, lilla känslan inte ska få grepp om mig. Preventivt arbete alltså. Egentligen borde alla gå i samtal. Man känner sig så stark och så renad efteråt. P föreslog att jag ska få prova ”basal kroppskännedom” tillsammans med sjukgymnasten någon gång. Det låter coolt tycker jag. Jag är utbildad i taktil stimulering så nog känner jag till begreppet, men det ska bli intressant att se vad de här tycker att det är. Tydligen ska man lära sig att stå rätt för att undvika spänningar och stress. Och så var det något vi skulle göra på golvet också men då hade jag slutat lyssna.

(Du skrämde verkligen vettet ur mig den där morgonen, k. Jag trodde att du redan var död. Och det värsta är att jag drömde om det på natten. Jag vaknade flera gånger och funderade om jag skulle gå upp och göra det där som jag inte gjorde på kvällen. För jag visste ju vad som kunde hända. Och jag visste ju vad som hänt! Gud, du var så ledsen på kvällen. Och så jäkla vilse! Och jag ångrar att jag inte gjorde som jag tänkte. Ibland kommer den där känslan över mig när jag lägger handen på dörrhandtaget. Men inte så ofta nu som i början. Förstås.

Det här vet du inte, men jag drömmer om det ibland. I den drömmen dör du. Begravning. Och jag är alldeles tom. Din familj pekar på mig och anklagar mig. De är så ledsna. F är där också. Han tittar på mig med ledsna ögon. ”Jag ångrar att jag inte sa till.” Och jag tröstar och säger att det var mitt fel. Att han kunde inte veta. Du är också där, men någon eller någonting hindrar mig från att nå fram till kistan. Och jag klöser mig blodig.)

Annonser
Det här inlägget postades i Vardagsmummel. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s