Lite “sleten”…

Efter “knivslagsmål”, som NA envisas med att kalla det, en natt och förmiddag på akuten (som sällskap, inte patient) som följd av detta, uppföljningssamtal och i ett helt annat sammanhang medlingssamtal på jobbet tycker jag att jag gjort mig förtjänt av lite vila och ledigt. Det är traumatiskt att vara utan nikotin. Efter en lång natt på akuten och diverse andra avdelningar spände jag ögonen i en syrra på kirurgen och vägrade att samarbeta om hon inte gick och hämtade ett nikotinplåster till mig. Det gjorde hon.

(Och nej, det var inget knivslagsmål. Den som skrev det skulle behöva gå på kurs hos Bosse Edvarsson för att kunna dokumentera det som sägs och beskrivs KORREKT! Jävla skitpolis.)
Men jag måste säga att jag har fantastiska arbetskamrater! Herregud vad fint vi samarbetade i kaoset! All heder till M. Henne kan man verkligen lita på när det gäller.

..så på torsdag åker jag på en välförtjänt rekreationsutflykt till familjen i Linköping! Yei mej!

Memorandum

Memo till mig själv: stoppa inte bilnyckeln i munnen när det är sjutton minusgrader ute och du ska ta av dig vantarna. Har samma effekt som att slicka på en lyktstolpe. Fastnar. Gör ont.

…

Efter Hannas och mitt Harry Pottermaraton i helgen så är mitt Harrybehov mättat för ett tag. Ja, vi såg alla filmerna. Ja, vi åt pizza, godis och kladdkaka.

Ikväll ska jag till den nynya för tvspelsdejt, det blev ju inte av sist.

Jag tittade på dina bilder, D. Du har en fantastisk förmåga att skapa och uttrycka dig genom bilder.  Det är din grej! Jag hoppas verkligen att det kommer ut något bra av detta, för som det är nu känns det bara skit…

Zumbafierad?

Jag har alltid älskat att träna dans och aerobics. Men av någon anledning är det inte inne med aerobics längre utan nu är det zumba som gäller. Igår var jag på mitt första zumbapass för att prova denna nya och innovativa träningsform som ska vara så bra! Musiken sätter igång och vi börjar med uppvärmning. Inga svårigheter, jag hänger med. Efter några låtar börjar själva passet. Rull med höfterna till latinamerikanska rytmer, steg fram, bak, sidan, bakom, kick. Kick, hopp, sidan, sidan. Fyra steg framåt, rull med höft, rull med höft. Ledaren, som heter Laleh, skriker instruktioner på spanska. Men vänta lite, det här känns väldigt välbekant och jag faller in i stegen utan att ens tänka. Det är ju exakt som ett gammalt hederligt aerobicspass, bara med en annan rytm och mer höftrull! Det var ju JÄTTEinnovativt! Herregud, jag känner mig JÄTTEgammal som har gjort det här förut fast i en “äldre” form. Skillnaden är att man inte behöver tänka och komma ihåg de fyra blocken som man gjorde på aerobicen där allt sattes ihop i slutlåtarna. Det är väl det som i zumba lanseras som “en träningform som passar alla”. Man får inte den mentala stimuleringen på samma sätt. Är det så här på alla zumbapass eller är det min ledare som är lite för mycket influerad av aerobics? Det borde hon inte ens kunna vara, hon var ju knappt född när det var inne!
Men jag gillar zumba, nu får jag ju äntligen träna aerobics igen! Fast i “ny” tappning.

Den ryska kulstöterskan

När jag började springa i somras var jag inte alls säker på att jag skulle tycka att det var nåt vidare roligt utan trodde nog att det skulle bli en ganska tillfällig förbindelse med elljusspåret. Jag lade inte ner min själ i att hitta snygga löparkläder utan köpte funktionella men förfärligt fula löpartröjor. Svarta, lätt manliga t-shirtar. Jättepraktiska, för man blir knappt svett i dem. Billiga var de också. Men för jävligt fula och osmickrande! Lägg till ett par av dessa fula löpartajts så har ni bilden klar. Detta resulterade i att jag har sett ut som en rysk kulstöterska i spåret. Och på löpbandet. 

Men jag har fått inse att jag faktiskt gillar att springa och idag fick jag nog av att se ut som kulstöterskan från Minsk. På vägen hem från löpbandet tog jag en avstickare till Stadium och inhandlade snygga (och funktionella) träningtoppar i rosa och turkos. Nu kanske jag slipper människor som sneglar efter min kulstötningskula när jag ångar fram. Jag har tagit tillbaka rosa girly stuff!

With a suspicious mind. Part two.

(De små skeva delarna fick idag en betydelse och insatta i ett sammanhang. Då förstår jag. Jag sa då att jag trodde på DIG, men inte på det du sa. Det var tydligen rätt uppfattat.
“Klart som fan att jag ljög“.
Ja, det gjorde du. Och här gick jag och trodde att det här med ärlighet var något som var ömsesidigt. Fel! För när du frågar mig om samma sak får du ett ärligt svar och jag ger dig en insyn i hur jag tänker så du kan förhålla dig. Men det gäller visst inte åt andra hållet. Det är noterat. Jag ska komma ihåg det. Jag kanske ska sluta med att ge dig raka svar. Hädanefter kanske jag bara ska mumla något vagt om att “du behöver inte alls oroa dig” och sen ge dig en överraskning i sista minuten. Å andra sidan är ju problemet lätt löst med att jag slutar fråga och lägga mig i.

Tro inte att jag inte förstår varför. För det gör jag. Jag hör varenda stavelse du säger och jag vet att jag inte har med det att göra egentligen. Det är din ensak. Jag vet det. Men det hindrar inte att jag hade önskat ett ärligt svar där du gav mig ett tydligt “nej!” men som med dagens erfarenhet visade sig vara ett rungande “ja!”

Men det jag uppskattar i allt detta är att du ändå väljer att dela med dig till slut. Du kunde lika gärna valt att hålla tyst om alltihop. Det känns bra att få bekräftat att min magkänsla inte hade fel. Då kan jag släppa det. Och du.. Du gjorde rätt val. Stå fast vid det bara. Jag tror du skulle ruttna om du valt annorlunda.)

I´m a nerd, yes I am

Den här helgen ska jag (nästan) helt och totalt bejaka min nördiga sida. Ikväll blir det Harry Potter på PS2 tillsammans med PG. Vi har spelat nästan alla spelen och nu ska vi börja om från början. Första året på Hogwarts liksom. Skoj! Vi kompletterar varandra så bra. Hon är lugn och sansad och tar oss igenom de delarna där man måste ha tålamod medan jag gapar och skriker åt henne att gå dit eller dit. Det skiter hon totalt i och gör som hon vill i alla fall. Jag spelar (och svär som en borstbindare) där det ska flygas och jagas och slåss. Adrenalinkickarna är min grej. Hennes man var lite orolig i början (han kände inte mig så bra då) när han hörde mig svära och gapa. Han tittade in lite försiktigt ibland och frågade om allt var okej. Hans uppgift under våra tvspelskvällar är att serva oss med godis och hålla sig i bakgrunden.

På söndag har jag en våffellunch/tvspelsdejt med den nynya. Jag är lite orolig över att han kommer att få se en annan sida av mig än han gjort hittills. En lite mer… aggressiv Mia. Håll tummarna för att han köper den sidan också.

Det är tur att jag ska vina med Stinagull och tjejerna på lördag så jag inte alldeles glömmer bort min mer tjejiga sida. Då ska jag frossa i girly stuff!